När vittnena tystnar – vårt ansvar att minnas och lära

Åttio år har gått sedan Auschwitz befriades och ansvaret att hålla minnet av Förintelsen vid liv ligger nu hos oss. Allt färre överlevande finns kvar, vilket innebär att direkta möten med dem som upplevt den här fasansfulla tiden snart inte längre är möjliga för unga generationer. Detta gör skolans roll ovärderlig – att både bevara minnet och sprida kunskap om vad som faktiskt hände. Det handlar inte bara om att förstå historien, utan också om att försvara de värderingar som är grunden för demokrati, människovärde och medmänsklighet.*)

Skolans uppdrag är inte enbart att förmedla fakta; det handlar också om att ge elever verktyg för att analysera, förstå och värna de principer som förhindrar att historien upprepar sig. Genom utbildning kan vi bygga en motståndskraft mot hat och extremism. Här spelar berättelserna från överlevande samt deras familjer en särskilt viktig roll. Deras vittnesmål förmedlar en unik förståelse som inga böcker eller filmer helt kan ersätta, även om läromedel och filmer såklart också har ett värde. 

Om detta må ni berätta

I min undervisning har jag ibland använt boken Om detta må ni berätta, som handlar om Förintelsen. Den levererades till min brevlåda 1998, när den dåvarande statsministern skickade ut den till alla Sveriges lärare. Boken har sedan dess återkommit i min undervisning i samband med Förintelsens minnesdag. Titeln har ett syfte och innehållet är mörkt.

När de sista vittnena inte längre kan berätta sina historier blir det desto viktigare att överföra deras erfarenheter genom litteratur, kultur, film och skolundervisning. Men detta kräver att skolan och vi lärare får de resurser och den tid som behövs. Tyvärr gör dagens pressade läroplan, vårt svällande uppdrag och ökande elevgrupper det svårt att ge ämnet den uppmärksamhet det förtjänar, och det är en uppgift för politiska beslutsfattare att säkerställa att alla elever får med sig den här kunskapen.

Att undervisa om Förintelsen är inte bara en historielektion; det handlar också om att stärka elevernas förståelse för demokrati, jämställdhet och alla människors lika värde. I en tid där polariseringen ökar är detta viktigare än någonsin.

Resor till minnesplatser som Auschwitz är en annan viktig del av detta arbete. Dessa resor kan ge elever en stark och minnesvärd upplevelse, men för att de ska bli meningsfulla krävs både noggranna förberedelser och ett efterarbete som ger utrymme för reflektion. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att Förintelsen är ett djupt smärtsamt och komplext ämne, både för elever och lärare.

Lärare behöver rätt stöd, tid och kompetens

Lärare behöver därför rätt stöd, tid och kompetens för att kunna bemöta elevers frågor och olika reaktioner. Vissa elever kan bära med sig antisemitiska eller rasistiska attityder från hemmet, sociala medier eller sin omgivning, vilket gör det extra viktigt att skolan aktivt arbetar för att motverka fördomar och hat. Här krävs samverkan mellan lärare, elevhälsa, socialtjänst och ibland även polisen för att hantera dessa utmaningar på ett ansvarsfullt sätt.

För att lyckas med detta arbete behöver lärare tydligt stöd från både arbetsgivare och politiker. Vi måste få de resurser och verktyg som krävs för att ge Förintelsen den plats den förtjänar i undervisningen. Därför är det välkommet att regeringen nu meddelar att de förstärker och permanentar medel för att genomföra hågkomstresor.  För oss handlar inte bara om att förmedla historiska fakta, utan om att dagligen främja demokratiska värderingar och respekten för allas lika värde i klassrummen. För att vi lärare ska lycks med det krävs både villkor och förutsättningar som medger att vi kan ta vårt yrkesmässiga ansvar. 

Förintelsen påminner oss om vad som kan ske när hat och fördomar tillåts ta fäste. Detta får inte reduceras till något som bara finns i historieböcker – det måste vara en levande del av vårt kollektiva medvetande. Genom att värna kunskap, demokrati och mänskliga rättigheter i vår vardag kan vi gemensamt förhindra att historien upprepar sig.

Om vi inte får vara lärare, vem ska då bilda Sverige?

Anna Olskog
Förbundsordförande, Sveriges Lärare

*) Education International har en konferens till minnet av förintelsen den 27–28 januari 2025 i Krakow, Polen. Deltagarna i evenemanget, som arrangeras av utbildningsförbund från Tyskland, Israel och Polen, samlas för att reflektera och utbyta erfarenheter om den roll lärare spelar för att lära ut värderingar om mänskliga rättigheter, rättvisa, rättsstatsprincipen, fred och demokrati i dagens värld. Sveriges Lärare representeras av Elisabeth Lindskoug, gymnasielärare, och Olof Borg, mellanstadielärare, från lokalföreningen i Lund.