Pengarna är slut

– Att spara på skolan är det dyraste ett land kan göra och den bristande likvärdigheten i förutsättningarna är förödande. Sverige kan inte spara sig till en framtid som stark kunskapsnation, säger förbundsordförandena Johanna Jaara Åstrand och Åsa Fahlén i rapportens förord.

Staten måste ta ansvar för kvalitet, likvärdighet och resurser i hela utbildningssystemet. Det handlar om hela Sveriges framtid och välstånd.

Sammanfattning och slutsatser

Kommunerna skär ned på skolan. Det är det tydliga budskapet från både våra förtroendevalda i föreningarna och våra medlemmar. De förtroendevalda ser det i budgetar och på arbetsplatserna, medan våra medlemmar ser hur de får allt färre arbetskamrater samtidigt som samma jobb ska genomföras.

I praktiken betyder det här ökad arbetsbelastning och sämre förutsättningar att göra ett bra jobb. I förlängningen ger det sämre kunskaper hos eleverna och därmed sämre förutsättningar för Sverige som kunskapsnation.

Undersökningens huvudresultat

• Tre av fyra föreningars förtroendevalda ser en sämre ekonomi i år än förra året. Lika illa ser det ut när de får uppskatta hur det kommer se ut 2024. Då anger förtroendevalda  i fyra av fem föreningar att allt talar för att det kommer se ännu sämre ut 2024.
• Tre av fyra anser att resurserna inte räcker för att skolan ska nå målen.  Mellan 72 och 86 procent av föreningarna, beroende på vilken skolform svaret avser, anser att de givna resurserna är för låga för att det ska vara möjligt att nå skolans mål.
• Hälften av medlemmarna anger att det skett försämringar av lärartätheten. Därutöver anger medlemmarna att det sparas på skolans stödfunktioner. Sämst ser det ut vad gäller elevassistenter där närmre fyra av tio medlemmar har sett en minskning på sin skola.

Sveriges Lärares krav

Sveriges Lärare anser att det är dags för stat och kommuner att lossa på pengapungen.

• Staten tar huvudansvaret för finansiering, resursfördelning och likvärdighet. Långsiktigt kan inte skolan leva med den tudelning av ansvaret som finns idag. Det är staten som sätter målen för utbildningen, men kommunerna som ska ge resurser för att uppfylla det. Våra föreningar ser att de misslyckas med det, därför behöves en ny ordning där staten tar huvudansvaret.
• Se de långsiktiga riskerna med neddragningar på skolan. Det kommer in allt fler vittnesbörd om besparingar runt om i landet, från storstäderna, men också från mindre kommuner. Här måste det göras ordentliga risk- och konsekvensanalyser, först och främst av vad som kommer ske med arbetsmiljön för lärare och elever – det finns inte utrymme för mer undervisning i några tjänster – men också av de långsiktiga konsekvenserna: Vad innebär besparingarna för Sverige som kunskapsnation? Hur många fler elever kommer att slås ut? Hur många fler riskerar att hamna i kriminalitet? Det är vad som är i den andra vågskålen när politiker skär ned på skolan.
• 12 miljarder kronor i omedelbar satsning. För att få stopp på de nedskärningar som sker på skolan runt om i kommunerna behöver stat och kommuner omedelbart satsa tolv miljarder kronor på skolans kvalitet.
• Framtida höjningar av anslag till skolan måste motsvara kostnadshöjningarna. Dagens neddragningar sker eftersom skolan under en mängd år har varit satt under besparingspress. Ersättningen höjs aldrig i nivå med de förväntade kostnadsökningarna, vilket ger ett  evigt besparingstryck. De små påslag som kommuner ger äts upp av den höga inflationen vilket tvingar fram neddragningar. Detta måste få ett slut. I framtiden måste höjningen av ersättningen åtminstone motsvara den nivå som kostnaderna förväntas stiga.

Läs mer i den fullständiga rapporten Pengarna är slut.